Restips till Marseillaisen
Anmäl er till tävlingen via hemsida
https://www.mondiallamarseillaiseapetanque.com/infos-pratiques
Hemsidan används några månader innan och under tävlingen sedan går den dvala för att väckas upp nästa år januari/februari. Tävlingen går första veckan i juli (kan starta sista veckan i juni). Huvudtävling startar på söndag och slutar med final på onsdag. Det är direktutslagning. Dag 1 är det tre omgångar, Dag 2 är det tre omgångar och dag 3 spelas 32:a, 16-del 8-del och kvartsfinal. Dag 4 spelas semi och final.
Tänk på att ni måste ha licenser med er till Marseillaisen men också andra tävlingar som ni kanske vill spela i området. Anmälningsavgiften till Marseillaisen är billigare med licens.
Ni får ett nummer på laget som ni sedan använder hela tävlingen. När ni kommer ner ska ni ha bekräftelsen och i tävlingssekretariatet får ni ut en lapp med motståndare, bannummer och vilken plats i Marseille ni spelar på. Tävlingssekretariatet berättar också hur ni kan ta er till den plats ni ska spela på. Lappen som ni fått ska tas med till första matchen. Vinner ni så ska resultatet skrivas in och stämplas av domaren på tävlingsplatsen.
Beställ hotell och resa i god tid. Det är praktiskt att bo nära huvudtävlingsområdet i parken Borely (parc Borely). Härifrån går alla bussar till andra tävlingsplatser. Att bo i centrum, gamla hamnen, gamla staden (Panier) funkar också. Buss 83 tar dig till Borelyparken. Marsielle har både metro, spårvagn och buss. Dessutom är taxi inte så dyrt. Många använder über via appen för att beställa men man kan också gå ner till parkerade taxibilar och boka.
Betalkort fungerar för det mesta men ibland är det sedlar och mynt som gäller. Elen är som i sverige och ojordade smala kontakter för vanliga apparatsladdar fungerar i uttagen.
Kommihålista när ni reser
tävlingslicens
bekräftelse eller kvitto på tävlingsanmälan
Greven av Montecristo
Skatten som hittades av Alexandre Dumas rollfigur visade sig var en artikel i La Mondial la Marsiellaise.
Regnet strilar över Skåne men i Marsielle lyser solen trots svidande förlust.
Alla kan spela la Marseillaise. Parasporten har en turnering som avgörs på samma dag som finalen i huvudturneringen. Juniorer har sin tävling och damerna spelar redan första dagen, Grand Prix.
Boule som sporten Petanque heter i Sverige föddes utanför Marsielle i den lilla staden La Ciotat, Provence. Detta ska ha skett 1910.
Försäsongen är avklarad och blev bättre än vi hade förväntat oss både på DM och seriespel. I nästa vecka reser Sven, Mats och Bill till Marsielle och värdens störta bouletävlingen. Lars Refn från Danmark har skrivit ett utmärkt repotage från sin resa 2023 som han gärna delar med sig av till QUAs läsare.
Talet 13 år målet i Petanque men också stadens nummer. Det är därför Marc Foyot säljer tröjor med bara en siffra från ett tält i spelområdet, 13. Många är tatuerade med siffran 13.
Text...
Läs mer.........
Marseillaisens hemsida
Den gamla hamnen i Marsielle är ökänd för sitt vilda liv. Många sjömän har hamnat i trubbel i de mörka kvarteren. Där bor vi mitt emot färjan till Korsika med en vajande piratflaggan i medlehavsvinden. Den pratglade Sven Jönhede, Den långe och smale Matts Lindén och den lille knubbige Bill.
De tre musketörerna landar i Marseille och de unga grabbarna tar sig till de gamla hamnkvarteren för att vila efter en hel dagsresa. Resan som inte helt gick utan missöde. Den långa kön till incheckningsdisken gick i snigelfart och efter security var det bara att sätta högsta fart till vår gate för bording. Det är inte alltid det lönar sig att vara på i god tid till flygplatsen och ett växelfel stoppade tillfälligt trafiken till Kastrup.
Mats hittade först inte sin telefon när vi skulle borda planet men som tur var dök den upp i sista sekunden. Telefonen låg i magväskan, Det är inte bara ett svenskt lag som äntrar planet. Från Danmark känner man Brian Fugelsang, Lars Refn, Thomas Hartman, Brian Fuglesang och även Hammouti Sami, Dalsgaard Emil, Espic Nicolas där Sami talar flytande franska och är förstås en stor tillgång.
Taxin som skulle hämta oss på Marsielles flygplats kom aldrig den hade krockat på vägen till flygplatsen och chauffören hamna på sjukhuset. En ung förare körde oss genom köerna in till Marsielle. När vi kom till lägenheten så kom vi in genom porten sen var de stopp men efter tio minuter kom värdinnan och fixade detta.
Flygbolaget heter Volotea och flyger direkt mellan Köpenhamn och Marsielle. Det är fint väder och lite längtar man efter Varbergs Strand cup när man sitter och väntar på flyget ner, Själva huvudtävlingen börjar på söndag då hälften av alla lag ska sållas bort i första omgången. Det är i den stora parken och hästarenan som de flesta spelar sin första match. I tävlingssekretariatet får alla lag en lapp som anger motståndare och spelplats. Det är mycket likt Köpenhamn Open men med många fler lag.
Bill Jakobsson
Andra dagen i Marsielle blev ett besök i tävlings centrum. Vår lottning med motståndare, bana och tävlingsarena mottogs och vi fick testa banorna och se centercourten.
Vår spelplats visade sig ligga lång bort i Marsiells utkanter. Efter en god plat de jour, lassange besökte vi spelplatsen. På hemvägen besökte vi Marsielles petanqueshop och avslutar dagen med öl och Matts goda mat.
Bill Jakobsson
Astrix, Miraculix och Obelix spelar boule i Marsielle.
Idag åkte vi till parc Borély och kollade på damernas Grand Prix. Asterix fick direkt beundrade blickar från tre fagra damer som konverserade med den trevlige fransktalande figuren.
Därefter spelade vi vår första match här i Marsielle mot ett lag från Toulouse. Obelix var på shopping efter bautastenar så vi fick klara oss själva. Redan efter första rundan stod det 4-0 till oss. Mirakelix förklarade då att vår clubnamn är Quatre Boule. När det stod 12-0 och vi hade gjort en ny 4-poängare nickade motståndarna förstående.
- Club quatre boule, Oui!
Lille Astrix sköt bra och Miraculix lade in klot efter klot vid lillen. Första matchen blev 13-0 men till nästa match kom Obelix och det blev en mycket jämnare match. Denna match slutade 13-12. Obelix spelade bra men grabbarna från Toulouse spelade bättre.
Efter matchen såg vi semifinalen i damernas GP på centercourten. Ikväll ska vi försöka hitta en restaurang med varje boulespelares dröm, en bouillabaisse i Marseille, eller ska det stavas boularbäst?
Imorgon börjar allvaret kl 9:30
Obelix är givervis vår eminenta orförande i Quatre Boule, Sven Jönhede
Miraculix är givetvis Matts Linden som lagar mat och trolldryck och gör mirakel på boulebanan.
*Bill Jakobsson*
Söndagsmorgonen började med en taxi som aldrig kom. Vi fick en taxi och kom lyckligt fram till spelplatsen. Uppvärmningen kändes otroligt bra och vi kunde dra oss in oi skugga för att invänta motståndarna. Pascal Chauderon spelade med far och son Louche. Sonen som var 17 år visade upp ett otroligt fint skytte redan på uppvärmningen han har spelat i 14 år.
Matchen började med handskakning, lottning och ”Bon chance”. Vi börjar matchen med att ta två ettor, 2-0. Sedan tar fransmännen över matchen. Far och son skjuter bort våra klot och Pascal lägger in. Vid 3-12 skjuter Mats lillen med en rasp. I nästa runda tar vi fyra poäng men vi förlorar matchen 7-13.
Fransmännen bjuder på öl efter och då träffar vi en världsstjärna, Ivar Liljegren som blev tvåa i EM i singel. Han har ett lag från Rabeloube som lätt gick vidare. Vi ta oss ner till det stora spelområdet med en av de abonnerade bussarna. I parc Borely möter vi ett annat uttslaget lag och vinner ganska komfortabelt. Vi går runt och ser världssjärnor spela men till slut träffar vi Jesper Skult, Lukas Rudin och Rickard Åberg.
Grabbarna från Sverige möter tre Molinas med bl a världsmästaren i singel från Schweiz. Matchen börja rätt dåligt och det står 5-0 när Jesper tvingas skjuta lillen med en rasp. I nästa runda står det 5-5. Matchen får en helt ny karaktär där Lukas skott sitter och Maiky Molinas börjar missa. Jesper raspar medvetet bort en lille till för att rädda nederlaget men matchen slutar 13-5. Killarna är klara för dag två och fjärde matchen.
Vi åker hem till lägenheten vid gamla hamnen och njuter av Svens ostbricka med både ostar, skinka, oliver mm. Tre lyckliga grabbar som ser fram mot nästa dag.
Bill Jakobsson
Boule som sporten Petanque heter i Sverige föddes utanför Marsielle i den lilla staden La Ciotat, Provence. Detta ska ha skett 1910.
På måndagsmorgon tar vi en promenad från hamnen in till den stora järnvägsstationen i Marsielle. Vi hoppar på tåget som går till kuststaden La Ciotat. Tåget tuffar via bergsmassiven och kostar 10 EUR. Vi järnvägsstationen tar vi buss 40 ner till city och stränderna.
Det blir en öl vid stranden. Sedan tar Mats och Bill ett skönt bad i det salta Medelhavet. Till Lunch blir det svärdfisk och en strandpromenad på ca 3 km. Vi är på väg till Bouledromen Jules Lenoir för att spela en tävling. Jules Lenoir är känd som den som skapade petanque. På grund av sin reumatism kunde han inte springa och kasta klots genom att spela stående kunde han vara med och spela.
När vi når fram till Bouledromen så berättar en man att det inte är tävling idag, endast onsdag och torsdag. Han hänvisar till bouledromen Boulomanes från 1923. Licenserna måste visas för att få spela. Boulomanes ligger bara något kvarter bort men solen lyser starkare och även kortare prommenader suger musten ur oss.
Inne I huset finns en mysig bar med alla möjliga sprisorter, öl, vatten etc. Efter registreringnen träffar vi Lukas och Jesper som slickar såren efter gårdagens förlust. Båda är så trevliga och berättar hur allt går till. Andy Strandberg dyker upp med fler tips. Fler svenskar visar sig närmare matchstart.
.Det är mysigt, trevligt och själva matcherna är lite udda för oss svenskarna. Att stoppa klot när man skjuter är det ingen som gör. Det göra att klot kan komma rullande från ingenstans. Det råder en fin stämmning på bananorna och de allra flesta lag är jättebra.
Vår matcher blir långa och I sista matchen är skönt att sätta sig I en taxi hem.
I hamnen råder lugn efter Frankrikes vinst i fotboll över Belgien.
Det blir trerätters kvällsmat av kocken Mats innan vi somnar. Räkor, korv och kycklinggryta och dagen frukt.
Bill Jakobsson
Marseille kan ses från ovan i ett flygplan men på hög höjd ligger också kyrkan Notre dam de la Garde med utsikt över hela staden. Utanför den gamla hamnen går de stora färjorna från Korsika och här utanför ligger fängelseön If där romanfiguren Greve av Montechristo satt inspärrad.
Innanför den hamnen ligger stadens äldsta område, Le Panier. Det backiga området med mycket blommor och vackra väggmålningar är backigt men här ligger gulliga små restauranger med bra priser. Staden gamla hamn är en sevärdhet i sig och runt omkring i stan finns både vackra platser och konst.
I Parc Borely sitter en konstnär och målar av de klotkastande spelarna i Marseillaisen I akvarell, Claude Luca från Marseille. Skickligt målar han spelsituationer och spelarnas positioner I de vackra parkgångarna gärna I skuggan av ett träd. Det spelas åttondelar och för vissa lag spelas dessa I parkgångarna. De kända lagen spelar centralt I spelområdet med små läktare. Vi ser på lite av några av de stora favoriterna som spelar 16-delsfinaler.
På centercourt spelar Marc Foyot med sitt lag. Det är bra att ha huvudskydd, paraply och vatten när man ska titta. Det finns inga resultattavlor så man kan följa spelet utan det finns bara en fransktalande konfrencie som berättar ställningen på franska. Ringar saknas också. Marc Foyot lyckas krångla sig vidare och vi tar bussen hem. Imorgon ska vi se någon semifinal eller finalen.
Matcherna kan ses på you tube och där kan man se oss i publiken.
Ikväll lagar vår kock Mats Lindén mat och sedan tar vi en tur på stan, Le panier.
Bill Jakobsson
Alla kan spela la Marseillaise. Parasporten har en turnering som avgörs på samma dag som finalen i huvudturneringen. Juniorer har sin tävling och damerna spelar redan första dagen, Grand Prix.
Vi tar oss in till huvudområdet för att se semifinalerna. På tävlingsområdet i parc Borely är det festligt. Det dyker upp orkestrar, gatuartister och organisationen hotar med vattenpistol om du inte handlar i deras affär. I ett hörn är det skyttetävling i ett annat kan barn leka petanque med olika måltavlor. Dessutom finns det lite nöjesfält också.
I den sköna parkgången med skugga samlas funktionnedsatta, Downs syndrom, rullstolsbundna för att spela petanque. Det är skratt och stor entusiasm bland deltagarna. Händer lyft i segergest efter ett bra kast. Barn kommer fram och gör i ”high five” med deltagarna.
Det är betydligt lugnare på centercourt där första semifinalen spelas. De franska legenderna Philippe Suchaud, Philippe Quintais och Jean Claude Jouffre vinner mot Christian Andriantseheno, Magny Baldwin och Donovan Lambergers lag. Den andra finalen spelas efteråt. Marc Tierno, Sébastien Rousseau och Joseph « Tyson » Molinas vinner över Johan Demol samt Sony och Johan Lacroix.
Det är varmt att sitta på läktarna men otroligt inspirerande. Hälsan är viktigare så vi hoppar över finalen och åker hem till duchen, lunchen, pastisen och vattenflaskan. La Marseillaisen är ett otroligt äventyr för alla. Jag gör gärna om det.
Nu avslutar jag vår reseskildring efter 7 dagar och övervikt i både bagage och mage. Jag kan rekommendera en resa till Marseille det är ett otroligt äventyr och själv kan jag stryka det från min ”bucketlist”.
Bill Jakobsson
Lars Refn i Marsielle
Jeg bliver 70 år i dag, og derfor har jeg en gave til jer kære FB-venner.
Jeg har skrevet denne lange artikel om Marseillaisen 2023, det var egentlig meningen at vi skulle have solgt artikel og Carsten Snejbjergs fantastiske portræt fotos til et medie af en art, men ingen bed på, folkelig Fransk kultur er ikke fint nok... eller hur?
Jeg håber I føler jer godt underholdt:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Pétanque er en sport!
Mange i Frankrig havde set pétanque som den oplagte kandidat til ny olympisk disciplin, nu i 2024 hvor de olympiskeleje afholdes i Paris. Sådan gik det ikke, breakdance, skateboarding, sportsklatring og surfing kom i vejen. Alligevel havde det stor indflydelse på pétanque sporten at forsøge at komme i betragtning til OL. Der kom en del justeringer af spillets regler og navnlig disciplinen mixdouble kom til ære og værdighed. Men pétanque er ikke en sport kun for de unge, så er det ikke noget for OL.
I denne artikel tager jeg dig med til den 62’ende udgave af Le mondial la Marseillaise à pétanque, En årlig tilbagevendende begivenhed i Frankrigs næststørste by. Le Mondial la Marseillaise er på sin vis større end de olympiskeleje. Her er mere end 15.000 deltagere – til sammenligning er der ved OL i Paris i år 10.500 atleter, til gengæld kommer der 16 milioner tilskuere til Paris under OL. 200.000 tilskuere over 6 dage er der til Marseillaisen – og det gratis for alle tilskuere.
Starter med et håndtryk og slutter med et kindkys
Pétanque er en sport! Ordene kommer selvsikkert fra Mickaël Bonetto (29 år), han er klar til tredje kamp i Le Mondial, som de lokale kalder den kæmpe store petanque turnering. Kampen her i tredje runde og skal bringe antallet af tilbageværende hold ned på under 2000. Der spilles triple, 3 mod tre med to kugler hver. De seks spillere går rundt i den store oval, som en kødrand af publikum har dannet i på den store grus plads foran slottet i Parc Borély. Alle vil se den unge stjerne Bonetto, han er fra byen og siden han vandt det franske mesterskab i mixed double sammen med sin kone, er hans popularitet i pétanque universet bare steget og steget. Han hilser på udvalgte blandt publikum, Bonetto lidt ældre makker David Riviera (47 år) skaffer vand til holdet, der skal holdes fokus på væskebalancen, her er langt over 35 grader, solen hamre ned fra den skyfri himmel over Marseille, Un ciel de plomb – en himmel af bly, som folk her kalder det. Pétanque ER en sport, men en meget speciel sport, lige nu kindkysser stjernen Bonetto kampens dommer, inden han stiller sig over til sit hold, der foruden Bonetto og Rivierra består af U23 landsholdsspilleren Mayron Bodino (20 år), sidstnævnte er i go’ foderstand. Man ville nok sige meget overevægtig, men i pétanque betyder det mindre, det er noget der er særligt ved pétanque, det kræver hverken hurtighed eller højt kondital at spille petanque, men hvis du vil vinde her, skal du kunne holde fokus og koncentration i 13-14 kampe fordelt på fire dage. Bodino er skytte, den unge frygtløse, der bare skal skyde modstanderens kugler ud af banen, direkte jern mod jern, og gerne selv blive i spil. Det er standard her, at holdene består af to yngre spillere og en lidt ældre og mere erfaren. Der er knap 4400 hold med i år og nogle af de unge spillere har været med i 40 år, så de er blevet ældre, men måske spiller de stadig med den samme erfarne spiller, som i mellem tiden har passeret de 80.
2200 baner
Marseillaisen består af flere turneringer, der er en juniorturnering med ca. 250 hold, for 6 til 15 år, drenge og piger i samme turnering, der er en kvinde turnering med næsten 600 hold. Kvinderne startede om fredagen, og lørdag eftermiddag var der en kendis turneringen med alle reality stjerne fra TV. Hovedturneringen starter først søndag morgen. Der er også givet plads til en handicapturnering, og der er sågar en turnering for pressen: Trophée des Médias. Arrangementet strækker sig over seks dag, med tre eller fire kampe hver dag pr hold.
Lørdag eftermiddag kommer de 13.000 spille til indskrivningen. Det er et stort kaos, ved de mange indskrivnings boder, alle får en kamp seddel med hold nummer og et banenummer for den første kamp. Holdene får også en goodiebag med gaver fra sponsorerne. I år er der en stråhat til hver, for det er slut med den lille flaske Pastis til alle spillerne. Siden forsøget på at blive en olympisk disciplin har pétanque spillet løftet sig, og alkohol er strengt forbudt, så længe du er i turneringen. Nu siger vi alle i kor: pétanque er en sport.
Det gør at den tidligere storsponsor Ricard – “le vrai pastis de marseille” – har trukket sig lidt i baggrunden. De holder sig i baren, VIP loungen og ude blandt publikum.
Søndag morgen sendes en raket op over parken og hovedturneringen går i gang med et kæmpe brag, der kan høres helt ud til de fjernest liggende baner. Der skal bruges langt over 2000 baner. Turneringen epicenter er parc Borély, i parkens alléer, stier og pladser ligger de første 250 baner, så er der yderligere baner på den tilstødende hippodrom, hegnet ind til hestevæddeløbsbanen er lagt ned i dagens anledning, og på banens langsider er der fundet plads til yderligere 800 baner. Resten af de 2200 baner finder man rundt om i parker, på strandpromenaden, i pétanque klubberne og på parkeringspladser over hele den sydlige og østlige del af byen. Minibusser tager spillerne fra parkens hovedindgang og ud til de mange spillesteder. Tre timer efter turneringen starts skud lød skal halvdelen af banerne ikke bruges mere, og halvdelen af holdene er ude, men måske har du tabt til en af stjernerne, et af dine pétanque idoler. Det er som at melde sig til en tenis turnering og få første kamp mod Novak Djokovic.
En cirkel i gruset
Der tegnes en cirkel i gruset, diameteren skal være mellem 35 og 50 cm, mål kuglen kastes 6 til 10 meter frem på banen, første kugle bliver lagt af en fra samme hold som kastede mål kuglen, kampen er i gang. Her går det hurtigt, kuglerne lægges ind til grisen – le cochonnet, som den lille mål kugle kaldes. Der skydes væk og lægges ind på skift. Stjernen viser hurtigt hvem der bestemmer, og efter bare 7 runder er kampen i hus for Bonetto og hans hold, de skal videre til næste kamp, kamp nr 4. Og taberne går hen til en af de mange små bare – buvettes, der er opstiller over alt ved banerne, andre skal måske ha’ lidt at spise en sandwich med merguez, den nordafrikanske pølse der sammen med pastis og kugler af stål er de uundværlige ingredienser i en hyggelig dag med pétanque i parken.
Der er over 50.000 tilskuere på førstedagen – gratis adgang og det er søndag. På vej rundt i parken spejder vi efter attraktive kampe, over alt kan man se kampe på højt niveau. Derover hører vi råben, det skal vi lige se, det er Eric Bartoli (60 år). Da vi kom frem til banen er Bartoli kobber rød i hele femøren og han er rasende, han lover øretæver til sin modstander, der tydeligvis havde sagt noget til den aldrende stjerne som ikke var så pænt, nu bliver der råbt meget højt. Hele tre dommere kommer til for tale gemytterne til ro. Sjovt nok er der ikke rigtigt nogen der tør sige den gale mand i mod. I Danmark var han blevet lagt i benlås, men han er en ægte marseillais, med et let antændeligt temperament og ejet værtshus, ham rør man ikke – han skal bare rase af. Bartoli og hans søn ende med at vinde kampen, og er klar til eftermiddagens kampe.
Efter frokost bliver der spillet pétanque også uden for banerne, alle skal lige vise hvad de kan, familierne der er kommet for at se stjernerne, eller heppe på bedstefar der er med for tredivte gang. Man tager lige et parti boules, fra 4-5 år og opefter til bedstemor – alle kan være med.
Dans les allées du parc Borély
Først på tredje dagen bliver det alvor, nu er alle amatørerne, dem der drikker for meget pastis mellem kampene og dem der trods alt er blevet for gamle, røget ud af turneringen. Nu er det sport, på sirligt opstregede baner, og under dommernes kyndige blik. Vi er stadig i alléerne i Parc Borély, de gamle lindetræer kaster skygger på de knoldede baner, gammel hullet asfalt, strøet med et let lag grus. Det er noget der kræver koncentration og udsøgt kaste teknik. Den seksdobbelte vinder Vigo Dubois (42 år) ryger ud til et ukendt hold fra Ardech, ingen slipper gratis igennem.
Ved enkelte af banerne er der opstillet tribuner, så publikum kan sidde og følge med i kampen. En kamp tager en go’ time, hvis holdene er meget jævnbyrdige op til to timer. Tribunerne er godt fyldt op tirsdag morgen, for det er en af byens store helte der går i ringen, Jean Michel Puccinelli (46 år) en høj mand, han er elegant, solbrun og med guld Macarthur solbriller. Til daglig er han gadefejer i en forstad til Marseille, hvor han går rundt og puster bladene sammen i små bunker, som han fragter væk i sin lille el-lastvogn. Men her er han den helt store stjerne og forsvarende mester. Han sætter sig på hug i ringen, strækker armen med kuglen i hånden ned langs kroppen, en tyk guldkæde glider ned over den solbrune håndryg. Jean Mi begejstrer sine fans med lækre kast, han er mellem mand på holdet, det er ham der kan det hele, både skyde fjendens kugler væk og gøre egne indlæg raffinerede. Men dommeren har kig på ham når han skal skyde, han løfter foden fra underlaget før kuglen har ramt banen – det må man ikke – det er lige netop det der gør pétanque til pétanque, man spiller med begge ben på jorden – “les pied tanket” som det hedder på provençal. Det er det, der adskiller petanque fra de andre kugle spil fra middelhavsområdet. Egentlig er pétanque opfundet som en handikap udgave af det langt ældre og mere kraftfulde spil Le Provençal. Det er glemt nu, Jean Mi skal skyde igen, han står rank i cirklen og trækker armen tilbage for fører den hurtigt frem foran kroppen og sender kuglen i en blød bue direkte ned på modstanderens kugle – klask den bliver sendt ud af banen. Men før kuglen rammer har Jean Mi løftet foden, og dommeren har allerede givet ham en henstilling, og han har giver ham et gult kort, så nu er det treddie gang. Han får det orange kort, som betyder at Jean Mi mister en kugle, så han i næste omgang kun har en kugle at gøre godt med… Det bliver afgørende og under store protester fra publikum, må den lokale helt, ham de alle sammen drømmer om at være, forlade banen som taber 9-13. Den elegante stjerne spiller Jean Mi, bliver igen til gadefejeren monsieur Puccinelli.
13 er det bedste af alle tal
Vi spiller til 13, når det ene hold når 13 point og det andet hold ikke har flere kugler tilbage, er kampen slut, man vinder med tretten point. 13 er også departements nummeret her i Marseille, det er landsdelens tal – står der 13 på bilen indregistreringsplade, er den fra Marseille og omegn. 13 er også et tøjmærke for pétanque spillere, og mange af deltagerne vil gerne spille i ens T-shirts. Midt i turneringens festival by ligger en tøjbutik der sælger tøjmærket 13. Det er spillets allerstørste stjerne, stjernen over dem alle, Pariseren Marco Foyot (70 år). Han er blevet 70 år og har spillet marseillaisen ikke mindre end 50 gange til næste år. Han har vundet den 6 gange, første gang i 1974 som 21 årig og senest i 2002. Nu jagter han rekorden, der er på 7 sejre. Men det holder hårdt, især når man mellem kampene skal ned og sælge tøj og tage selfies med de mange kunder. I 2020 var han i finalen og snublende tæt på sit mål, sammen med to håndplukkede makkere Stéphane Robineau (43 år) der har vundet Marseillaisen 5 gange og Dylan Roche (32 år) der blandt mange titler er 7 gange verdensmester. De to yngre landsholdsspillere var i topform, men da finalen spidsede til begyndte Marco, nervøst at koste rundt med sine makkere, og når man er verdens bedste spillere og har tilsammen uendeligt mange titler, lader man sig ikke dikterer taktikken i en finale med 3000 mennesker i tribunerne og på direkte TV. Foyot og hans hold måtte se sig besejret lige før målet i øvrigt af førnævnte Puccinelli.
“Der er livet, der er døden og der er det der er værre der er pétanque”
Ordene kommer fra en gammel mester Roland Simon (72 år), han er stadig med på et hold i en alder af 72, ”jeg var den bedste af de bedste, da jeg var ung" – to gange fransk mester, to gange belgisk mester, to gange svejtsisk mester, to gange korsikansk mester, han vandt alt.
Kan man leve af det? Nogle af de største stjerne får et job i kommunen, mod at spille på byens hold, en ung spiller på 25 kan også få et job på byen boulodromme – det lokale pétanque anlæg, det tillader ham at spille hver dag. Eller sterne spilleren bliver ansat på fabrikken, og får fuld løn for halvt arbejde, mod at føre fabriks hold til finalerne i den store landsdækkende firma pétanque turnering. Kommunen og fabrikken får statstilskud for at give spilleren fri til landsholdssamlinger og den slags, men selv med eget tøjmærke er det svært at leve af.
Kvinderne
Vi møder Cindy Peyrot (29 år), en ung lyshåret kvinde på 29 år. Hun lever af det, hende mand komikeren og standupperen Franck Polo, driver en tv-kanal der kun handler om pétanque. Referater fra turneringer, debat om spillet, reglerne og interviews med stjernerne, alt om og kun om pétanque. Peyrot vandt Marseillaisen i kvinderækken i 2019, men nu er hun med i åben række med at par stærke makkere. Tag ikke fejl det er hende der styrer taktikken og stikker de ondeste Carreauer (når modstanderens kugle skyde ud af banen, mens ens egen bliver liggende hvor den lå). Polo har også været med, men er slået tidligt ud med sit hold, så han står mellem lindetræerne og hepper på Cindy. I år spiller hun med den erfarne Marcelle Laborde (68 år) der selv står for en af Frankrigs helt store turneringer “Le mondiale de Montpellie” og den unge U23 verdensmester Flavien Sauvage (21 år), Hendes. Vi falder i snak med Sindys landsholdskollega Charlotte Darode (31 år), hun fortæller lidt om forskellen på den mandlige og den kvindelige pétanque spiller. Hun mener det er et spørgsmål om uddannelse, der er for få skoler der lader pigerne spille pétanque, hun understreger at det er på vej, der er ingen grund til at det skulle være svære at spille pétanque for en kvinde end for en mand. Pétanque er på nogle gymnasier et meritgivende fag. I femte runde slår Peyrots et andet mix hold, og Sindy glæder sig over at mænd og kvinder kan konkurrere på lige fod i denne sport. Der er mange gode hold og at vinde Marseillaisen er langt sværere end at blive verdensmester, Cindys hold når ikke til tirsdag morgen, kamp nr. 6 bliver endestation for det unge kvindelige supertalent. Men hun lever af sit spil med stålkuglerne og optræden på mandens petanque tv-kanal.
Ikke alle er franskmænd
De udenlandske spillere her i Marseille, ikke de mange korsikanere eller romaer, men dem fra fremmede himmelstrøg. Der er traditionen tro mange spillere fra Nordafrika og fra de tidligere Franske kolonier i Vestafrika, som Cote D'Ivoire og Senegal. Fra Senegal kommer en tidligere verdensrekordholder i præcisions skud François NDiaye (43 år). Han spiller professionelt for den franske klub Bron Terraillons. Hans kollega fra Cote D'ivoire Choaib Maiga (31 år) er ikke helt så heldig, han når semifinalen i årets udgave af Marseillaisen, men han leder stadig efter en spiller kontrakt. Han har sin agent og kæreste med og at dømme efter hans spil her, kan det ikke tage lang tid, før han bliver knyttet til en Fransk klub. Den høje mand fra Vestafrika spiller smukt og effektivt, gang på gang holder han sit hold inde i kampen, men til sidst når modstanderne de 13 point, og Maiga når kun semifinalen i år.
Der er i år overraskende få fra Madagaskar, der ellers har sat sit præg på sporten de seneste mange år – Pétanque er nationalsport på den store ø ud for Østafrika, og de har nogle af verdens bedste spillere, men øen er ramt af økonomisk krise, så ingen har råd til at rejse til Marseille med deres kugler.
Der er enkelte af de europæiske stjerne med i år, navnlig verdensmestre i herredouble Italienerne Rizzi og Cocciolo. De er begge professionelle i Frankrig, og de spiller med de bedste franskmænd, men ingen af dem når helt ind på center court i år – Marseillaisen er aldrig vundet af en ikke fransk spiller – sådan er det.
Finalen bliver malet
Nu er vi nået til finalen i året Mondial la Marseillaise à pétanque. Det foregår på center court, for snurrende kameraer – ikke mindre end seks stk. sender kampen direkte på FR3. Stævne speakeren svæver frem og tilbage langs banen, mens han opildner de 3000 tilskuere, der har indfundet sig på det interimistiske stadion, bygget til anledningen midt i Parc Borély. Langs Banen på den ene langside helt ned ved banden sider Claude Luca (84 år), han er kunstmaler, Marseillaisens officielle kunstmaler siden 60’erne, sådan en har de. Han beskriver kampen i farverige akvareller, en assistent skylder og vasker hans pensler og rækker ham dem tilbage fyldt med den farve han beder hende om. Det munder ud i gigantiske ekspressive akvareller på tykt gyldent papir.
I starten vælter det rundt på banen med VIP’er, der kindkysses, fotograferes og mases rundt, publikum har for længst indfundet sig og der er mange der ikke kan komme ind og må følge kampen på storskærm udenfor. Endeligt er der indmarch og præsentation af spillerne. Det er Bonettos hold mod Feltains hold. Bonetto er landsholdsspiller og senere på efteråret taber han i semifinalen ved verdensmesterskaberne til de senere mestre fra Thailand. Feltain er også landshold spiller og vinder Europamesterskabet også i efteråret. Men nu gælder det finalen i en langt vigtigere turnering. I årets Marseillaise spiller Jean Feltain (34 år) med den erfarne Armand Sanvers (63 år) og den unge skytte Moïse Helfrick (25 år), de er kommet hele vejen fra Gironde området ved Bordeaux. Stakkels Armand får skylden for nederlaget af sine makkere, han levede ikke op til det han kan, hans spil falder sammen. Efter at have vundet semifinalen 13-1 går holdet fra Sydvest ned og må se Bonettos hold fra Marseille bestige tronen.
Publikum siver ud i den varme aften, ned til strande hvor fiskerestauranterne ligger skulder ved skulder. VIP’erne skal til den store festbanket, og de trætte spillere skal fotograferes sammen med alle de mange frivillige der har gjort dette kæmpe pétanque arrangement muligt. Om tre dage ligner Parc Borély sig selv igen, og familierne kan tage sig et slag boules i skyggen af alléernes lindetræer, mens børnene trækkes rund i parken på ryggen af en pony.
Lars Refn
BOX 1
Trophée des Médias
Den tog vi – med knap 16 hold blev mediernes turnering spillet onsdag formiddag. Mens det meste af publikum fulgte semifinalerne på center court, stod vi i parkens alléer og kastede jern for alvor. Selv har jeg været med til at bringe pétanque til Danmark, skrevet et par bøger om spillet og spillet i mere end 40 år. Fotografen Carsten Snejbjerg er i sit livs form både som fotojournalist, fotograf og pétanque spiller med licen i Hvidovre. Jeppe Bøje Nielsen, på turen her holdets lydmand, men til daglig også fotojournalist, købte kugler aftenen før turneringen i storsponsoren Obouts bod på festivalpladsen. Vi gav ham et lyn kursus, han forstod vist aldrig spillet, men gjorde det fantastisk, som den sportsmand han er (OL i Tokyo som svømmer). Vi slog både papirmedierne og de digitale medier og sluttede af med en finale mod en lokal tv-kanal. Nu var vi i et øjeblik centrum for al opmærksomhed ved onsdagens store frokost banket for medier og sponsorer. Det er optakten til Marseillaisen grande finale. Vi får en stor pokal og masser af skulderklap, det vi ikke fik var en stor akvarel af petanque kunstmaleren Claude Luca. Der stod godt nok i hjørnet af værket: Til vinderne af Trophée des Médias, men værket blev givet til dem, vi slog i finalen. Da jeg endnu på scenen, spurgte til den lidt mærkelige detalje ved prisuddelingen, lød svaret fra den kvindelige chef for turneringen kort, enkelt og ret fransk: Vi er ikke glade for at det er udlændinge der har vundet turneringen. Men vi var ligeglade for vi var blevet præsenteret for pressen og sponsorerne fra festbankettens scene af den flinke præsident for La Marseillaise Pierre Guille, mere kan vi ikke forlange.
BOX 2::
Pengene i Marseillaisen. Det koste 8 Euro at være med, eller 9 hvis du ikke har licens. Den samlede præmiesum er på 180.000 Euro, man vider penge allerede ved den tredje sejr, så der er mange der skal belønnes. Vinderen går hjem med ca. 5000 Euro og en hel del meget store pokaler og sponsorgaver.
BOX 3:
Licensspillere i Fransk pétanque:
Veteraner +55 år: 219.087
Voksne 23 til 54 år: 118.151
Espoire (U23): 18 til 22 år: 8.434
Juniore under 17 år: 17.112
Fotos: Peyrot Cindy Officiel, Mickael Bonetto og dommeren trøster taberen af finalen
Foto: https://www.carstensnejbjerg.com/index
Interview: Jeppe Bøje Nielsen
Tekst: Lars Refn
Andre venner: Pierre Fieux
https://www.mondiallamarseillaiseapetanque.com/
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
